Mamma-, och pappaveckor för oskilda

Efter drygt tio år som småbarnsförälder med tre små vildingar med massor av behov och stort hus på landet med jätteträdgård så var det lätt hänt att både jag och mamman gick på knäna ibland och knappt orkade komma på vad vi skulle laga för mat. Det var alltid något barn som skulle ha skjuts någonstans, någon gräsmatta att klippa och en diskmaskin som behövde tömmas.
Eftersom vi båda jobbade hemifrån så kunde man ju alltid hoppas att den andra plötsligt hade lust att laga mat eller nattade barnen om man själv var mitt uppe i något.
Följden blev att jag ofta stod där och kliade mig i huvet framför skafferiet när barnen redan var hungriga, och det som fanns i kylen var kanske grejer som min fru hade handlat in som jag inte visste vad jag skulle göra av. Att sticka iväg på något nöje på egen hand var svårt, för då visste jag att hon skulle stå där med hela berget av behov och förväntningar helt själv.
Ibland mötte vi andra småbarnsföräldrar som hade skilt sig. Kanske för att förväntningarna på varandra hade varit för höga. När båda föräldrarna hoppas att den andra föräldern skall göra det man själv drar sig för, så är det ju lätt hänt att båda två blir besvikna på varandra.
Eftersom vi anordnade en hel del konserter och happenings i vår by, samt också var engagerade i fotbollslaget och föräldrakooperativet och mycket annat så mötte vi de skilda föräldrarna i helt olika sammanhang, och ibland kunde vi båda bli rentutav avundsjuka på dem.
Varannan vecka hade de barnen och kunde styra upp allt ordentligt för att nästa vecka kunna vara helt fria från krav och förväntningar. En ren vilotid då de kunde träffa vänner och göra allsköns saker utan att få dåligt samvete och känna av stressen hos den andra föräldern. Sedan var de laddade och klara för att träffa barnen som de hade längtat efter att få pyssla med.
Vi blev faktiskt avundsjuka! Men vi älskade varandra ju! Vi ville inte skiljas!
Det var då vi kom på lösningen som i flera år därefter gav oss en helt ny energi. Både som föräldrar och partners.
Vi började vårt nya system ”Mamma-, och pappa-veckor”. För oss blev det en lika enkel som brilliant lösning.
Varannan vecka hade jag totalt ansvar för hemmet och varannan vecka var det min frus tur.
Vi satte upp några regler och riktlinjer, och sedan testade vi.
Såhär kunde det se ut rent praktiskt.
På måndagen börjar min vecka. Fram till fredag kväll tar jag ansvar för allt. Som om den andra föräldern inte finns där.
Jag handlade in vad jag behövde för att laga maten under veckan. Ofta satte jag mig redan på söndag kväll och planerade en matsedel för hela veckan. Anpassad för alla aktiviteter som skall ske.
Sedan tog jag hand om allt: tvättade kläder, skjutsade till fotbollen, hjälpte till med läxor, diskade, städade, knöt skor, snöt näsor, höll barnen glada, klippte gräset, tankade bilen, bar ved, rensade pelletspannan, planerade födelsedagskalaset, och nattade barnen.
Min fru var såklart välkommen att alltid hänga med oss och komma till färdiglagad mat och vad hon ville, men måste inte, utan kunde träffa kompisar eller åka på semester eller jobba till småtimmarna om det var det hon ville, eller bara ligga på soffan för den delen, men hon skulle inte blanda sig i hemmets sysslor och inte klaga på vad jag gjorde. Ville jag laga omelett varje dag så var det min ensak, men det gjorde jag inte.
Faktum är att det var de mest inspirerade åren jag har haft i ordning och reda. Jag, som kan vara ganska slarvig och lat om jag skall vara ärlig, hade full koll på allt och lagade så mycket mer varierad och god mat än någonsin tidigare, med mindre stress.
Att inte klaga och lägga sig i var en av grundprinciperna som vi hade bestämt oss för från början.
Sedan kom fredagen. Då hade vi en regel att den som hade sin vecka avslutade med en riktig storstädning av hela huset så att allt var klart och ingen tvätt eller skräphög låg någonstans. Sedan lagade man en sista måltid kvällsmat till familjen och dukade mysigt.
Den känslan var obeskrivlig. Så nöjd jag kunde känna mig med god mat till alla, nystädat hus, en helg framför mig och vetskapen om att nästa vecka behöver jag inte göra ett smack! Då kan jag ligga och lata mig i soffan medan min fru stressar runt med städning och matlagning och allt vad det är, utan att någon tycker att det är oförtjänt för mig. Min fru tycker att det är toppen att jag slipper hjälpa till, för hon vet hur skönt det blir för henne nästa vecka.
Sedan när vi sitter där samlade vid bordet till kvällsmaten på fredag kväll så kommer den lilla pricken över i:et. Då håller barnen och min fru ett litet tacktal till mig för att jag har ordnat veckan så bra, och därmed är jag ledig.
Helgen planerade vi tillsammans, och på måndag började min ansvarslösa vecka.

Våra mamma och pappaveckor höll vi på med tills de största barnen hade flyttat hemifrån och minstingen inte var så liten att det behövdes längre, och vi behövde inte§ skiljas för att förverkliga oss själva eller för att vi tyckte att vi tog för olikt ansvar. Istället gav det en ny glöd för varandra av den respekten som det gav att se den andres förmåga och av att vi båda fick tid att ta igen oss.
Vi tyckte nog att vi tog russinen ur kakan från både kärnfamiljen och skilsmässofamiljen.
Många menar att de inte kan göra så eftersom det inte fungerar med deras jobb, men plötsligt skiljer de sig istället, och då står de oundvikligen där med sina mamma och pappaveckor men utan samlivet.
Nu när vi bor utan barn hemma kan man gott stå där och klia sig i huvudet framför skafferiet igen. Vad gör väl det? Det är inga runt mig som hungrar ihjäl, utan jag kan väl ta mig en macka om det skulle vara så, och det kan min fru också.
Hon är inte särskilt hjälplös.
Det vet jag!

/ Orion Righard MyMiracles tecknare
och make till den eminenta skaparen av appen MyMiracle